Google måste vara sjukvårdspersonalens värsta fiende…eller?!

img_6568

Jag har aldrig tänkt på mig själv som speciellt rädd av mig, generellt tycker jag att jag är modig och ibland t.o.m. direkt våghalsig.. Men känslan när sköterskan säger till mig att de ska ”dra katetern” så att jag kan börja gå på toaletten.., den känslan påminner om ren skär skräck. Jag ska upp ur sängen och gå till toaletten. Nej. Det kommer inte att gå, ..jag kommer att svimma av smärta och nej jag vågar helt enkelt inte.

Så gick mina tankar då och nu ett par veckor efteråt känner jag lite samma rädsla när jag tänker att jag ska börja träna igen. Trots att jag har gått två promenader nästan varje dag sedan jag kom hem från sjukhuset har jag svårt att se mig själv lyfta tungt och hoppa fram på scen. Hur gör man?!

Jag frågar redan innan operationen i telefonen av sköterskan när jag kan börja träna igen och hon svarar om tre veckor. Ok. Det låter ju bra men kan det verkligen stämma…

Sen frågar jag av läkaren som skriver hem mig när jag kan träna igen. Om tre veckor blir svaret..Ok men får jag verkligen hoppa då också ? Jo svarar läkaren. Nåmen då så tänker jag och tar mig i slow motion genom sjukhuskorridoren ut till bilen. Om tre veckor.

Jag googlar. Google måste ju på ett sätt vara sjukvårdspersonalens värsta fiende eftersom det finns en uppsjö av artiklar både vetenskapliga och ovetenskapliga och både patienter och anhöriga googlar. Man googlar allt. Sen ifrågasätter man på både det ena och det andra sättet och det är nästan omöjligt för vårdpersonalen att hålla sig uppdaterad om allt vad google påstår.  ( jag har själv jobbat i vården under google tid) Fast om man svänger på kakan så är google nästan en förutsättning i dag för att man ska kunna ta hand om sig själv. I dag när man får så extremt lite tid tillsammans med vårdpersonalen och förväntas ta så mycket ansvar själv.

Nå hur som helst så säger Google i detta fall att det inte är fullt så enkelt. Eller vad sägs om t.ex. urinblåseframfall?!! Say no more. Jag slutar googla och ringer PT Johanna Hjulfors som är både hälsovårdare och Personlig tränare , hon är specialiserad på just såna här saker som bäckenbottenträning och inre magmuskler. Jag är inte 20 längre, jag är 40 +++++ och nu tänker jag verkligen inte ta några risker. Det känns inte som att det är värt det.

I går gick vi igenom hur jag ska träna och hur jag ska få kontakt med mina inre magmuskler. Så japp efter tre veckor post op kommer jag att börja träna men absolut inte hoppa förrän jag kört Johannas program och sakta men säkert byggt upp styrkan igen.  Yoga gör jag redan men dansen siktar jag på att ha tillbaka i programmet i slutet av januari !

Nu känner jag mig inte orolig längre. Jag har fått diskutera mina frågor och känner att jag har en plan. Snart kommer jag att vara tillbaka med ny energi.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s